Tänkvärt, vardagligt, filosofiskt och underhållande vykort från våra skribenter

En samling texter och bilder från våra fantastiska skribenter. Åsikter och tankar som publiceras här är skribenternas egna och de representerar sig själva (förutom skribenten "Itsadogslife" som är vi själva). Mycket nöje!
Få välja själv

För en tid sedan hade jag ett samtal med hunden Bianca och hennes matte. Bianca gillar att fånga pinnar och samtalet handlade bland annat om det.

Matte: Vi vill gärna att du kommer tillbaka med pinnen, men du låter den bara ligga.

Bianca: Det finns väldigt många pinnar. Varför måste jag springa tillbaka med en speciell pinne varenda gång? Det är väl bättre att jag står kvar och ni kastar olika pinnar. Då behöver vi inte slösa tid på att jag springer emellan.

Ett överraskande och fyndigt svar som vi inte förväntade oss. Det påminner mig om att djuren ofta säger att de har en personlig agenda, en egen vilja för sina liv. Lämnar vi dem fria att bestämma själva när det är möjligt?

När jag var tonåring och lycklig matte till taxen Sonny blev jag glad när han gjorde precis som jag ville. Jag fick ett kvitto på att jag var en bra matte. När jag tänker på det så här i efterhand tror jag att han hade väldigt stort tålamod med mig. Ibland sa han ifrån på skarpen. Då, på 70-talet, var inställningen till att ha hund en annan. Jag kämpade med att vara ”rätt” som hundägare och Sonny kämpade med att göra sig förstådd. Det måste ha varit frustrerande för honom.

Vi har en mer jämlik relation till våra familjedjur idag. Det ser jag inte minst i mina djursamtal. Mattar och hussar tar sina familjemedlemmar på stort allvar och vill deras allra bästa.

I min bok ”Livet enligt djuren” frågar jag hästen Trolle vad som krävs för en god relation. Han svarar: ”Ni måste älska oss. Och med älska menar jag respektera. Ni måste tro på oss som enskilda individer.”

Lyckligtvis har kärleken till djuren blivit starkare, om man med kärlek också menar respekt för djurens personlighet.

Ami

www.amisundeman.se

Min nya familjemedlem!

Får jag presentera Secret Spell Blizz, min nya tikvalp.
Hon är född här hos oss och skall förhoppnings vis även bli min avels tik. Jag ser framemot att se hur hon utvecklas.
Vi har redan börjat träna med halsbandet och koppel. det börjar jag med alltid inomhus där dom känner sig trygga. Vi har även börjat lära henne att ”stå på bordet” och ordet ”stå” till utställningen, eftersom papillon ställs upp på ett bord framför utställningsdomaren. Vi tränar även att titta på hennes tänder.

Nu vid 10 veckor börjar jag med all inlärning. Vi tar små steg åt gången!

Jag lära henne att vi går ut och gör behoven, det fungerar faktiskt överförväntan bra! Men jag får se till att ha koll på henne när hon har är nyvaken, efter maten och efter lek för då skall vi gå ut och kissa och bajsa!

Det är en hel del extra pyssel med en liten valp att få till allt så som mat tider, då hon skall äta minst 4 till 5 gånger per dag. Mina två vuxna hundar tycker det är alldeles för tidigt att gå upp kl.05.00 på morgonen och äta!

Dom tycker att matte är helt galen nu!

Maria

Kennel Secret Spell.

Möten utan spänning

Är det möjligt?
Frågar du mig anser jag att det är inte möjligt, så fort vi har ett öga mot öga, nos mot nos och känslor inblandat vilket vi alltid har när det kommer till hund möten. Vad vi däremot kan se och känna är att ”ett möte med spänning” är ett spännande möte och behöver inte vara eller utvecklas till att bli ”jobbig” spänning om hunden litar på oss och vet att vi utgår ifrån hundens behov, respekt och vad som är viktig!
Så innan vi börjar att utvärdera om det är ett bra möte eller inte med ett hundmöte eller människomöte eller kanske en ny livs-situation, där hunden visar spänning, börjar vi med att bjuda in känslorna kopplade till själva händelsen, och det är nu vi kan börja lära oss att upptäcka varandra, se hur vi fungerar och eventuellt känna av var vi behöver gå in och ge stöd. Men hela tiden med en respekt gentemot hunden och hundens personlighet.
Det är här det spännande börjar.

Möten utan spänning är inte ett spännande möte!
Jag har under åren här i Portugal upplevt mängder med spännande möten, även möten med enorm spänning där jag inte visste hur det skulle sluta. Flera möten var med hundar utan människa, som vi mötte eller träffade på under våra promenader. Att bära stark spänning inom oss, som vid utmaning kan explodera i ett utfall eller att hunden helt enkelt drar iväg, är inte något vi önskar någon, speciellt inte våra älskade familje-hundar.

Så hur kan vi hjälpa våra pälsklingar till att mötas, med en gnutta spänning som utmynnar i en positiv energi där nyfikenhet och att vilja utforska mer är fokus?

Genom promenad! Promenad är ett underskattat hjälpmedel vid all typ av flock bekymmer eller möten.

Allt i min värld tillsammans med hundarna är rörelse och promenad när det gäller möten, relation eller att bygga djupare relationer med nya individer. I promenaden kan vi växla vem som går bakom och vem som går framför och lämnar små sniff märken, hunden bakom får tid och utrymme till att lukta och studera, hunden framför får en känsla av att vara säker och samtidigt ”skvätta” lite extra för dom som går bakom.

Nästa gång du introducerar en ny individ, ny personlighet eller ny medlem till din flock eller din hund, gå en promenad. Låt hundarna växelvis ta täten och låt sedan den som går bakom att lukta och studera i lagom takt. Låt det ta lite tid.

Beroende på personlighet hos din hund, och beroende på gränser och öppenhet, gör den här proceduren och ni har alla chanser i världen att öppna upp för en härlig ny kamratskap!

Bilden jag valde är en bild som visar precis det som inte får eller ska hända. Inga hundmöte ska gå till på det sättet som bilden visar! Spänning och restriktion vid det som är extremt viktigt vid alla hundmöten att inte hamna i, utan lukta på vederbörandes dofter på marken och i luften när den är i rörelse, dofter när vederbörande kissar en skvätt, synintryck vad gäller stil när hon eller han går och rör sig. Vi måste börja respektera våra älskade hundar och deras naturliga sätt dom alla har och använder sig vid när det erbjuds ett möte.

Sniffa mer så blir vi fler!

Nu är valparna 9 veckor

Tiden går allt för fort, snart skall dom flyga ur sitt bo!!! Min första valp flyttar nästa vecka ,då är han 10 veckor. Men först så skall vi genomgå en veterinär besiktning som består av chipp, vaccinationer och fysisk genomgång.

Dagarna nu består mest av att passa valparna när dom är vakna, så dom inte hittar på något hyss. Dom har verkligen växt på sig i deras temperament och personlighet, dom har börjat tar för sig mera och jag ser deras testande av rang i gruppen.
Det är väldigt gott med allt som dom hittar på golvet, så jag behöver vara observant och plocka upp allt som hamnar på golvet. Jag behöver aldrig fundera på att ha på sig strumporna här hemma, är det inte hundbajs eller kisspölar, så biter dom sig fast i tårna och i kläderna.

Tiken Secret matar sina valpar mindre nu, men en och en annan slurk erbjuds. Hon är jätte duktig och matar till kvällen innan dom ska sova och på morgonen när dom har vaknat. Även mitt på dagen kan dom få lite mjölk av henne. Det är hon som bestämmer när dom får äta, om inte så fräser hon till så dom slutar att jaga henne. Valparna har lärt sig hundpratet bra.

Jag är så stolt över min B-kull och jag hoppas mina valpköpare känner likadant.
Det kommer att kännes i hjärtat och en tår kommer att fällas för varje valp som flyttar, men jag har hittat dom bästa familjerna till alla.

Maria
Kennel Secret Spell.

Palliativ vård

Kika min älskade fosterhund som varit hos mig och hundarna i snart 3 år har klivit in i livets slutskede, palliativ vård som veterinären kallar det.
Vi har varit på totalt fyra besök för att utreda hennes andning och om det eventuellt var en infektion som var behandlingsbar eller något annat mer allvarligt.
Blodprover, röntgen, och ultraljud på hjärtat. Kraftig medicinering under en längre period utvärderades och det enda hon visar under medicineringen är att hon blir något mer bekväm och vilar bättre, är något mer vaken och nöjd men andningsbesvären och hennes trötthet är i stort sett densamma.
Slutresultatet av röntgen vid två veckors mellanrum och hennes antibiotika, visade ingen skillnad på hennes lungor. Så det som vi ser på bilderna är inte en infektion utan något allvarligare.
Kika är snart femton år, alltså ingen ungdom längre, så vi bestämde oss för att inte utsätta henne med ytterligare utredningar som lungbiopsier eller andra tester vilket känns som ett bra beslut.
Nu gör jag livet bekvämt för henne och den dagen hon inte vill äta, följa med på promenad eller vifta på svansen har jag lovat att jag hjälper henne till att få somna in.

Att vara en högkänslig människa är att känna djupt och mycket. För mig är avsked, död och separation extremt fysiskt smärtsamt. Och det jag har lärt mig under åren tillsammans med mina djur är att bära allt det jag känner och upplever själv och inte lägga över det på mina älskade djur. Jag har lärt mig att erbjuda dom allt stöd och all kärlek som dom behöver innan och under det är dags att gå över regnbågsbron till andra sidan. Jag har lovat att göra det tillsammans med dom och att min kärlek och tacksamhet för den tid vi haft tillsammans är mer värdefull att minnas just då än min smärta jag känner för att dom lämnar mig och livet här hos oss. Den sorg och smärta jag känner får jag spara, ta hand om och läka vid ett senare tillfälle.

Jag har en regel som jag lever efter och som är enormt viktig för mig, och den regeln är att vi som människor måste kliva in i rollen ”emotionell alfa ledare” tillsammans med våra djur. Jag som människa behöver lära mig att separera och bli medveten om min energi jag sänder ut, mina känslor och mitt språk jag använder tillsammans med mina djur.

Så just nu hemma hos oss lever vi dag för dag, njuter av varje mysig stund, går kortare promenader så hon känner sig som en av oss, delar mycket kärlek i ord och handling, sen blir det lite extra god mat också förstås.

Kram från oss i söder
Eva och djuren